Det är ett vetenskapligt faktum att möss idag blir fetare än för 10 år sedan trotts att de äter mer eller mindre identisk kost och har samma vanor.

Hur kan vi då veta det undrar du kanke?

-Jo, det är såhär. De möss jag talar om är mössen som används vid djurförsök och testnnig av mediciner och andra medel. Så vi kan säga attjust dessa möss och deras mat, vanor motion och övriga sysselsättningar är något som stuiderats väldigt länge och ligger till grunden för att kunna utvärdera läkemedel, gifter och andra medels eventuella ofarlighet.  Det är också just därför vi vet att mössen blir fetare och att ökningen av fetma saknar en vetenskaplig förklaring.

 

Nu talar vi om möss i burar som äter identisk skräpmat med sina släktingar för 10 år sedan så vad kan egentligen ha hänt?

 

Genförändringar gissar någon och visst kan det väl uppträda genförändringar i enstaka populationer men att förändringarna uppträder mer globalt kanske inte direkt tillhör vanligheterna. Förvisso är människan snabb på att ta tillvara och odla fram en del förändringar till exemplevis genmtationen där myostatin genen förändrades hos belgian blue och de flesta kossor och tjurar ser ut som anabolamonster och alla kossor måste förlösas med kejsarsnitt fördå kalvarna är för stora för att kunna födas den normala vägen. Visst. Men det är långt frå en tillnärmelsevis synkron fetmaökning hos en av de mest konstrollerade djureni världen.

Vilka dessutom retligt nog har en nästan identisk kost som för 10 år sedan, för att kunna jämföra med alla de tidigare resultaten så bra som möjligt utan att någon ny faktor kommer med och interagerar på ett okänt vis. Verkligheten i sig själv bygger på en hel del faktorer mer än vad vi normalt orkar vara helt medvetena om, för vi är som ett brännglas, genom att låta ljuset diskriminera den stora ytan så får vi fokus. Det är ju också därför diskriminering är en förutsättning för koncentration.

 

 

Men faktum är att det olösta problemet desutom har flera faktorer till sin helhet. De vilda djuren i städerna dvs råttor och andra djur har också ökat i vikt under samma tidsperiod, förvisso kan det tillskrivas en ökad möjlighet attvittja sopptunnor och mycket annat som människan vill fantisera kring, men det förklarar ju då rakti inte varför de tama råttorna och mössen blivit fetare, de har ju inte fått tillgång till den luxuösa ökningen av mänskligt avfall att dinera sig feta på.

Nu är det iofs så att många djur inte alls har förmågan att kunna bli feta men många av de studerade djurarterna med den förmågan verkar ha blivit fetare, så visst har djuren det fett med människan och dennes vällovligt frodiga avfallsbingar. Och kanske vore altingfrid och fröjd om nu inte den medicinska forskningnes resultat till viss del vilar på försöksdjuren  och de plötsligt har haft fräckheten att börja bli okontrollerat fetare. Vilket djuriskt trams alltså.

Nu har ju forskingen inte längre samma djur att tillgå, då djuren ligger närmare det metabola syndromet, dvs fetma och därmed relaterade förändringar i metabolismen. Och att detta kommer att förändra resultaten av djurförsöken behöver nog inte vara statistikexpert för att förstå.

 

Jorden har iofs aldrig så länge vi minns varit speciellt rund och det norra oc hsödra halvklotet skiljer sig åt vad gäller densiteten av vatten land och en hel del annat.

 

I klippet syns det övertydligt att jorden inte är rund i praktisk mening, här ser vi bland annat hur ett mindre hav pulserar ovanför jorden med en sin kraftig vattenmassa löst i atmosfären.

 

Som du vet så kommer en väl som går rakt tillräckligt länge att börja gå i cirklar trotts att vägen är helt spikrak och inte alls krökersig det minsta åt vare sig vänster eller höger utmed hela färdvägen